11.
Liten uppgift: Ljudperformance: improvisera minimalistiskt
Gruppen skapar på scen en performance med enkla medel. Deltagarna hittar på var sitt eget ljud, förslagsvis med vardagsföremål som instrument. Olika ljud bildar en repetitiv, rytmisk och långsamt skiftande textur. Övningen är intressant även visuellt. Handlingarna på scen kan tolkas som en berättelse. Gruppen utforskar både bekanta och underliga ljud. Uppgiften bygger på Anthony Howells performanceövningar.
Uppgiftens skapare
Marko Alastalo
Premisser
Minimitid
Mål och resultat
Målsättning
Att iaktta sambandet mellan handling, ljud och det visuella.
Att undersöka hur musik förmedlar betydelser, riktar uppmärksamhet och inverkar på gestaltning av tid.
Att förstå sambandet mellan det egna bidraget och den kollektiva helheten.
Att bekanta sig med repetition och långsamma förändringar inom en minimalistisk estetik – i detta fall med fokus på rytm och textur.
Konkret resultat
En improviserad, minimalistisk ljudperformance
Förberedelse
• Eleverna kan i förväg få till uppgift att ta med sig hemifrån olika vardagsföremål som går att använda som instrument. Det är bra att nämna att "instrumenten" skall kunna spela sitt ljud under en lång tid (repetitivt).
• Välj ett område som "scen" och välj ett annat område som "publik".
• Bestäm en ordning i vilken eleverna går upp på scen. Memorera ordningsföljden, exempelvis så att alla minns den som står före i kön. Tanken är att en elev i taget går upp på scen och stannar där. Då alla elever är på scen börjar man istället gå ut i samma ordning. Den som var först på scen lämnar också scenen först.
Instruktioner
• Eleverna sätter sig i publiken.
• Den första eleven går upp på scenen och börjar upprepa en handling som producerar ett ljud. Ljudet kan gärna spelas med ett vardagsföremål. Man kan välja att använda föremålet "normalt" (till exempel skriva på skrivmaskin) eller så kan man hitta på något helt annat (till exempel skuffa skrivmaskinen längs med golvet). Ljuden kan vara korta eller långa. Tempot kan vara snabbt eller långsamt. Det väsentliga är att man försöker hålla sitt spelsätt konstant oberoende av vad de andra eleverna senare spelar.
• Till att börja med iakttar gruppen vad den första eleven gör. Om en stund – medan den första eleven hela tiden fortsätter med sitt sysslande – går nästa elev på scen och börjar spela på sitt ljud. Det nya ljudet kan vara liknande eller alldeles olika i jämförelse med det första ljudet. De två saker som nu görs på scen kan ha något samband sinsemellan – den andra spelaren kan till exempel försöka kommunicera med den första på något sätt (men utan att störa) – eller så kan de två sysslorna vara helt orelaterade. Rytm och tempo kan vara lika eller olika. I varje fall är resultatet nu en ny ljudbild med två elever på scen.
• Gruppen ser och lyssnar på de två första eleverna. Om en stund går den tredje eleven på scen och börjar spela på sitt ljud. Så här fortsätter man ända tills alla elever har kommit fram på scenen.
• Hela gruppen är på scen och alla spelar. Om en stund slutar den första eleven att spela, lämnar scenen och går till publiken. Alla de andra fortsätter att spela.
• Om en stund – då den första eleven har fått iaktta scenen i lugn och ro – återvänder den andra eleven till publiken. De övriga fortsätter sin aktivitet på scen.
• En efter en återvänder eleverna till publiken (i samma ordning som de kom) och samtidigt blir scen- och ljudbilden gradvis enklare. Vid varje sorti bör publiken få tillräckligt med tid att iaktta den nya helheten.
• Slutligen är endast en elev kvar på scenen (eleven som gick upp på scen sist). Även nu skall man låta publiken iaktta handlingen i lugn och ro. Till slut återvänder även den sista eleven till publiken och föreställningen är över.
• Efteråt diskuterar gruppen tillsammans hur det gick. Hurdana associationer fick man av scen- och ljudbilden? Hur kändes det att spela på scen? Hur lät det? Vad var lätt, vad var svårt?
Kategorier
Musikens form och analys
Att spela och sjunga
Notation & musikterminologi
Att arrangera & skapa stämmor
Musikteknologi
Stilarter & kompositionsteknik
Fantasi & andra konstarter
Verktyg & material
Beskrivning
I denna uppgift passar det bra att använda vardagsföremål som instrument. Men man kan också göra ljud på andra sätt – man kan till exempel tala eller sjunga, eller bara promenera på scen.
Ytterligare kommentarer om övningen
Ljudhelheten blir vanligen intressantare om man undviker monotont fortlöpande ljud (till exempel bruset från en hårtork), Istället kan man gärna föredra rytmiska eller på något sätt varierande ljud (till exempel studsandet av en korgboll).
Ge tid för publiken att se och lyssna. Skynda inte upp på scen eller bort från scenen.
Uppgiftens rytmiska repetitioner och gradvisa ändringar i textur liknar estetiken inom minimalism. Bruket av vardagsföremål som instrument är vanligt till exempel inom experimentalism. Det kan vara intressant att hänvisa till dessa riktningar i samband med uppgiften. Man kan också lyfta fram beröringspunkten med performance.
Fortsättning
Övningar att fortsätta med
