Text: Pasi Lyytikäinen
Vid sidan av mitt komponerande har jag sedan 2000 undervisat komposition som bisyssla, vid alla utbildningsnivåer i Finland från grundskola till universitet, både individuellt och vid verkstäder av olika slag. Mina yngsta elever har varit under tio år gamla och de äldsta vuxna med flera års erfarenhet av sitt yrke. För tillfället är jag kompositionslärare i bisyssla vid Mellersta Helsingfors musikinstitut.
Jag har även handlett övningar i kompositionspedagogik vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi. Av dessa projekt kan nämnas till exempel det av Sibelius-Akademin koordinerade, för barn avsedda projektet Lyssna, jag komponerar! –projektet samt det åt konstfostrare och klasslärare riktade projektet Digitarina.
Eleven som utgångspunkt då kompositionshobbyn inleds
En elev som söker sig till studier i komposition har ofta åtminstone en liten egenhändigt gjord komposition eller många små musikaliska motiv, som kan bli en komposition. Men så är inte alltid fallet. Ett barn som fattat ett starkt intresse för att söka sig till kompositionsstudier kan tänkas ha kompositionsidéer som ännu existerar bara i verbal eller visuell form.
Inom projektet Lyssna, jag komponerar!, ett samprojekt mellan New Yorks filharmoniker, Finlands Nationalopera och huvudaktörerna i Musikhuset i Helsingfors, var jag med om att handleda flera barn som inte hade sysslat med musik tidigare och aldrig hade komponerat förr. Ändå hade varje barn gott om musikaliska idéer. Lyssna, jag komponerar! förverkligades för första gången i Finland 2011. Projektets rötter står att finna i New Yorks filharmoniker och Very Young Composers-verksamheten (VYC) som utvecklades där och importerades till Finland och Sibelius-Akademin tack vare lektorn i musik Riitta Tikkanen.
Övningarna Riitta Tikkanen och hennes kolleger utvecklade under namnet Luomus (Luova musiikintekeminen, Kreativt musikskapande) omfattar många slags lekar, uppgifter och spel kopplade till ljud, reaktioner, tid och gemensamma aktiviteter. Lekfulla övningar av detta slag stimulerar barnets musikaliska uppfinningsrikedom. De får barnet att slappna av och samla tankarna kring den ifrågavarande övningens tema. Redan i dessa övningar kan man lägga märke till barnets iver över specifika saker i fråga om ljud eller reaktioner.
Då barnet märker att det handlar om lek och att varje musikalisk idé hen framför, även ”den tokigaste tänkbara”, bemöts med godkännande och respekt, uppstår ett förtroende mellan läraren och eleven. Från denna bas kan man sätta igång med att bygga upp en passande stig för var och en, med riktning mot själva kompositionsundervisningen.
Lek som en del av undervisningen
Det starka bandet mellan lek och kompositionsarbete kan inte nog betonas. Att leka är ett av de viktigaste sätten att testa musikaliskt material.
Ett bra sätt att främja barnets musikaliska påhittighet är övningen ”tänk om?”. Barnet kommer till lektionen med till exempel en liten melodisnutt. Denna lilla melodi kan kombineras med ett oändligt antal övningar av typen ”tänk om?”. Till exempel:
- Tänk om en takt kom före denna melodi, hurudan skulle den vara?
- Tänk om man dekorerade denna melodi, hur skulle du göra det?
- Tänk om en annan stämma klingade tillsammans med denna melodi, hurudan kunde den vara?
- Tänk om de här noterna i stället var långa/korta?
- Tänk om man spelade melodin riktigt starkt/svagt?
- Tänk om man spelade den baklänges?
- Tänk om denna melodi blev alldeles vild?
Syftet med denna övning är inte att få barnet att förändra den melodi hen hittat på. Den kan förstås förändras, men oftast gör den det inte. Idén med upprepade lekar är att barnet lär sig sätt att bearbeta och utveckla det hen hittat på i kommande kompositioner.
I övningar av detta slag upptäcker läraren också lätt elevens styrkor. Någon är av naturen duktig på att dekorera en melodi, en annan kan förvandla melodin till något alldeles vilt och en tredje hittar omedelbart på en ny takt att placera framför melodin. Att upptäcka sådana saker är viktigt för läraren. De ger små vinkar om vilka musikaliska fenomen som motiverar eleven bäst i kompositionsundervisningen. Samtidigt berättar de också vad eleven behöver träna mest.
Tips för att motivera eleven
I kompositionsundervisning som utgår från eleven är den centrala frågan hur man tränar eleven i saker som känns speciellt svåra eller som inte känns motiverande för hen. Till exempel kan en elev som på ett naturligt sätt kombinerar olika spännande ackord tycka att melodiska bågar helt saknar betydelse. Då är det viktigt att motivera eleven att fundera kring melodier utgående från hens egna styrkor.
I ett sådant fall kan man be eleven spela ackordföljden som brutna ackord (eller så kan läraren spela dem själv). Man kan bekanta sig med olika slags soloverk som har en tydlig och obruten harmonisk dimension, till exempel Bachs sviter för solocello eller verk ur Berios Sequenza-svit. Även här är lekar de allra bästa övningarna. Eleven kan till exempel via lottning plocka ut enskilda toner ur sin ackordföljd och sätta ihop en melodi av dem, medan läraren spelar ackordföljden som bakgrund.
Att utgå från eleven betyder inte att musikaliska val görs hafsigt eller att musikskapandet bara når halvvägs.
Om eleven är speciellt melodiorienterad och har svårt för harmonier kan man närma sig frågan på ett liknande sätt. Då kan en bra utgångspunkt vara att be eleven binda ihop flera toner med hjälp av pedalen, till exempel en takt eller en halv takt åt gången.
Leken och slumpen är också bra metoder då man kör fast. Då man ska hitta på en melodi eller harmoni kan det ofta hjälpa att välja toner slumpmässigt. Det betyder inte att all musik som lottats fram skulle godkännas som sådan, men man kan plötsligt hitta någon intressant melodisk sväng eller en harmoni, som i sin tur inspirerar till nya idéer. Huvudsaken är att idéerna inte stampar på stället för länge.
Om val och kvalitet
Då kompositionsundervisningen utgår från eleven är det centralt att fokusera på elevens musikaliska val och på slutresultatet. Att utgå från eleven betyder inte att musikaliska val görs hafsigt eller att musikskapandet bara når halvvägs. Att utgå från eleven innebär att man respekterar alla elevens musikaliska uppfinningar, att var och en av dem kan innehålla konstnärligt värdefulla kvaliteter.
Bilder: Markku Klami
Översättning: Tove Djupsjöbacka
